blev så nervös så jag trodde jag skulle sätta hjärtat i halsen. känndes som det var uppe och vände. varför gjorde jag det så dumt, och inte bara vände huvdet och visade handen till. har börjar funderat mycket nu på mitt liv. hur ska jag göra med det jag nästan älskar allt i hela världen, vad ska jag göra med mitt arbete? söka nytt ? ny stad? läsa upp mina betyg så jag kommer in på det programmet jag vill? plugga ör det min sak igen? mycket på min lilla lista nu. det blir bara längre med åren som går.

och förresten, har nog adrig kännt mig friare än vad jag gör nu. ibland styr känslorna så hårt att jag ångrar mig själv för vem jag är. men när jag väl tänker efter känner jag mig som den starkaste männsikan i världen. ställt mig rakt upp och ner och bara sa det. efter många om och med .

// E